Kul! Nu har vi varit på vår andra utställning och första gången som vi ställde ut i rasklass. Tidigt upp och iväg med nyputsade marsvin. Det gick väldigt fort att komma till Kallhäll när det inte är någon trafik. Jag hade förberett tjejerna på att det inte skulle bli lika spännande som i Kista där det fanns så mycket annat att titta på också, men de hade sett fram emot detta och var riktigt laddade.

Kul också att bli igenkända.

Hur gick det då?

Zuzette (rex 4,5 mån) var först ut för oss. Hon fick bra omdömen tycker jag. Pälsen är lite platt på sidorna och bak på ryggen, men det kan tydligen bli bättre med stigande ålder. 87 p och 2/3 (men var dom inte fyra?). Så det var väl helt OK. Sedan var det dags att springa ner till plan 2 igen till petbedömning av Henna och Greta (5,5 mån). Båda två behöver lite mer massa och klorna var lite för långa. Annars så var det mest positivt, förutom Greta som tydligen gnagt på något så ena framtanden är kortare än den andra. Kan det vara från den gången då hon försökte ta sig in i buren då gallret låg på och hon inte såg den öppna dörren? Henna fick 90p 3/8 och Greta 89p 4/8. Helt OK! Men nästa gång ska klorna vara kortare!

Zuzette hade torra öron och även för långa klor - och jag som tyckt att jag klippt en lagom bit ifrån pulpan! Dessutom ville domaren se mer massa fram. Jaha. 87p 11/11. Det var ju inte så bra... men hon är mitt finaste marsvin iallafall! Vi var lite oroliga att petbedömningen skulle krocka med bedömningen av selfarna i rasklass, men den tyska domaren tog god tid på sig så vi hade gott om tid att hinna prata lite med Greta och Hennas uppfödare. Och hinna bli lite nervösa. Det surrandes om att han var petig med pälsen, den tyske domaren, och snål med utmärkelser. Det mesta var "sehr gut" vid bedömningen av Greta och Henna. Gretas öron är något för mörka och Hennas öron är något för lätta. (När man säger sån't till icke-marsvinsfolk så himlar de med ögonen!) Synd att det inte var någon poängsättning. Jag gillar siffor. Greta blev 2/4 och Henna 4/4. Vi är nöjda, men några rosetter blev det ju inte...

Inte heller i gurkätartävlingen (nu himlar icks-marsvinsfolket ännu mer med sina ögon...), men det är kul att vara med.

Jag hade tänkt att vi (jag) skulle varit kvar på årsmötet, men vi bröt efter gurkätartävlingen. Nioåringen skulle på tjejmiddag och själv var jag ganska trött efter att ha kommit hem från Italien mitt i natten.

Hur som helst var det kul att byta några ord med våra nya bekantingar och de kan räkna med att vi dyker upp igen.

Väl hemma fick marsvinen en nystädad bur, extra mycket hö och sedan lite lugn och ro.

I familjen är vi helt överens om att våra tre grisar är BIS Ovas ( =oavsett vad andra säger). Och det är väl precis så det ska vara.