Pappa har köpt en hemelinkaninhane! Han är jättesöt (kaninen alltså), den bir sju veckor den 19 augusti. Bilder kommer sen.

Vad ska han heta?

Så är vi på väg till dubbelutställningen i Järbo. L som är en riktig sjusovare uttyckte sömnigt "Mmm va mysigt det är med marsvinsutställningar!"

Vi får se om vi kan "twittra" lite från utställningen idag.

Selfarna är putsade och nybadade. Henna skrek hjärtslitande som vanligt, medan Greta mest stretar emot. Zuzette fick sitt bad för ett par veckor sedan, hennes päls är nog fortfarande i mjukaste laget för att vara riktigt rexig. Lika spännande som vanligt att höra vad domarna säger.

Mormor och Morfar är på besök och barnen har förstås stolt visat upp våra marsvin. Vi ska precis till att äta middag, jag lägger in några överblivna salladsblad i uteburen och ser att det bara är två marsvin i buren - inte tre. Var är Greta? L och M gungar och har inte med sig Greta. Paniken sprider sig. Enda förklaringen vi ser är att Greta smitit ur buren en stund tidigare då jag också lagt in några nyplockade salladsblad. L och M skriker och gråter. Speciellt L för Greta är ju hennes. Vi söker igenom syrenbuskagen, vi lyser med ficklampa under husgrunderna, vi tittar in i stenrösen, vi trampar ner syrenbuskarna om och om igen. Ingen Greta. Vi är fyra vuxna som inser att det kommer inte att bli någon middag (och inget annat roligt heller den närmaste tiden) om vi inte gör precis allt vi kan för att hitta Greta. Och det är två förtvivlade flickor som får känna på maktlösheten i att ett älskat djur är borta. Vi ställer ut transportburen och filten från inneburen i hopp om att lukten ska få Greta att hitta tillbaka. Jag försöker klirra med grötskålen mot den andra matskålen för det brukar alltid få Greta att vissla. Jag tar till och med och bär runt på Henna i förhoppning om att hon ska pipa och locka Greta att svara. Ingen Greta varken hörs eller syns. Det börjar kännas hopplöst. Greta kan vara varsomhelst i naturen runt stugan och hon kommer knappast att överleva en natt härute. Efter kanske en timmes letande minns jag att när jag plockade fästingar på Zuzette så pysslade L med Greta bredvid mig på verandan. Jag tittar under stolsdynorna. Ingen Greta. Men av någon anledning går jag in i glasverandan och där i hörnet bakom soffan ser jag en goldenrumpa sticka fram. Greta! Hon hade inte alls rymt. L hade satt henne på golvet i glasverandan och sedan sprungit ett ärende åt Mormor (så helt plötsligt blev det Mormors fel alltihop!) och glömt bort Greta. L blev förstås lycklig (och har lovat att torka disken i två veckors tid) och M fortsatte att tjuta en stund till av bara farten. Det var skönt att sätta sig till bords. Det gjorde ingenting att potatisen var kall. Huvudsaken var att alla tre marsvinen var på rätt plats. Kanske var det här trots allt en nyttig erfarenhet för flickorna. Vi undrar fortfarande vad som hade hänt om Greta verkligen hade hamnat utanför buren. Hade hon stuckit in i växtligheten eller hade hon suttit kvar brevid buren nära kompisarna? Man hinner tänka rätt mycket när man letar. Jag tänkte t.ex att vi inte skulle kunna åka på fler utställningar. Vi kan ju inte komma med två marsvin och berätta att vi slarvat bort det tredje. Jag funderade också på hur jag skulle tala om för chefen att jag inte kan komma in och jobba på måndag för jag behöver sitta i ett syrensnår och vänta på ett marsvin... Men framförallt funderade jag på hur L skulle klara av att acceptera att Greta är och förblir spårlöst borta. Är det någon som har erfarenhet av att locka fram ett marsvin på rymmen? Det måste ju trots allt hända då och då. Och om det skulle hända oss någon gång så vill jag vara bättre förberedd. Så att det blir ett lyckligt slut igen!

Redan har vi kommit en bit in i augusti och vi har haft en mycket bra sommar. Sedan vi kom hem från vår utlandssemester så har marsvinen varit där vi varit. I Stockholms skärgård, med mycket utevistelse. Några dagar i stan där barnen byggde kartonghus som marsvinen kan gömma sig ut under sina utflykter på köksgolvet. En skön helg vid Vänerns stand utanför Kristinehamn. (Vi försökte ta bild bevis på att marsvinen varit i Kristinehamn, men det var svårt att få med tre små marsvin och en stor Picassoskulptur på samma bild, så det får ev. bli ett bildmontage - och vad är det då för bevis?) Nu är vi tillbaka i skärgården. Jag skrev tidigare att marsvinen fått förvånansvärt få fästingar. Nu har de fått alldeles tillräckligt många. Tydligen hade vi flyttat uteburen till ett fästingnäste. Igår plockade jag några från Henna och Greta och slutligen åtta små fästingar som satt precis ovanför Zuzette lilla skära nos. Nu ser hon ännu skärare ut om nosen. Hoppas svullnaden gått ner till utställningen i Järbo nästa helg. Så vi har haft det lugnt och skönt och iget speciellt spännande att berätta om marsvinen. Lugnt och skönt tills strax före middagen igår - men det får bli ett eget inlägg.

Marsvinen hade det bra under vår frånvaro. Fastern tog vaktandet på största allvar, vi fick ett sms om att allt funkade och att de fick nyplockad sallad som mellis! Bortskämda marsvin! Kanske blir det ett par egna marsvin till fastern i höst? Plocksallad får de fortsatt varje dag från "kjøkkenhagen" och även mycket annat grönt. Vattenmelon har visat sig vara en favorit. På dagarna är marsvinen i uteburen, vi flyttar den ett stycke varje dag så blir tomten avbetad (dock något selektivt) och gödslad samtidigt. På nätterna får marsvinen vara inne, trots att nätterna inte alls är kalla. Även om uteburen är stadig så vill vi inte riskera att någon tar sig in. Mården skymtade förbi härom kvällen. Trots att marsvinen har fri tillgång på gräs och får extra grönt därtill, så blir de så glada när de kommer in om kvällarna och får torrt hö att knapra på. Märkligt. Vi får se i Järbo om någon av domarna tycker de lagt på sig för mycket. Jag tror inte det. Ja, vi har anmält oss till dubbelutställningen i Järbo den 15 augusti. Våra tre marsvin ställer upp i alla de klasser de kan. Vi får väl hårt motstånd som vanligt, men alltid lär vi oss något nytt. Och de färska petklassdomarna törs vi inte muta...

Marsvinen tas den här veckan hand om av barnens faster. Hoppas de har det bättre än oss just nu. Vårt plan söderut är fyra timmar försenat. Tur att man kan läsa marsvinsbloggar på Arlanda! Vi kollar runt och ser hur det gått på SM...

Zuzette har fått en fästing på nosen. Men det är den enda fästing vi hittat på marsvinen hittills. Konstigt nog, eftersom vi får plocka bort fästingar från oss själva hela tiden. I söndags stötte vi på en stor fin katt som var alldelses nedtyngd av stora fästingar. Usch! Stackars vanvårdade katt.

Vad skönt  det är med sommar!

Marsvinen har varit på skärgårdsön tillsammans med barnen i en vecka redan. De har fått två nya burar, en inomhusbur som vi först hade tänkt att ha ute och en nygjord bur för utomhusbruk på gräset. Utomhusburen ska vara både mink- och mårdsäker, men ger marsvinen fri tillgång på bete och skydd om det kommer en liten regnskur. De tycks trivas bra.

Idag var det dags för tvätt av några av marsvinens fleecefiltar. Efter tvätt i såpa roade sig barnen med att skölja filtarna samtidigt som de badade. De simmade ut med dem och virade dem kring bojar. Allt kan bli en lek bara man har fantasi! Filtarna har väl aldrig varit så rena sedan de blev marsvinsfiltar.

Dessutom hade vi "SM-förberedelser" idag. Ja, vi ska ju inte åka på SM, men klorna blev klippta, trampdynorna insmorda och öronen rengjorda. Det hade varit roligt att vara med på SM, men just nu känns det bra att vara på landet och bada och slippa den långa bilresan. Det ska bli spännande att läsa resultaten från SM. Lycka till alla SM-deltagare!